..ett livstecken...

jag vet att det är många som undrar hur jag mår. Vad ska jag säga. Helt väck. Slut. Orkeslös.

Även om jag är illamående så lyckas jag äta med jämna mellanrum, det tror jag är viktigt för återhämtningen.

Jag har legat, gått till badrummet, legat, gått till matbordet, legat, legat, legat.....

Jag är glad över att jag inte fått ont i kroppen än efter denna kur. vet inte om jag beskerv den känslan sist men det kändes som höftkulorna skulle trilla ut och njurar eller fileerna skulle spricka.

Känslan av att vilja kasta in handduken finns där när man känner sig frustrerad, det känns otroligt tufft att det är 4 ggr kvar av den här skiten. Men jag har inget alternativ, det är bara att köra på.

Idag är det iaf sol och mormor är här och leker med Mathias, de är ute i sandlådan och har det mysigt. Han är verkligen en glad prick som sprider glädje omkring sig.

Jag ska ta och gå och vila lite........

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0