Vilken goding...

Igår ringde Jossan när jag var på väg och hämta Mathias. Hon undrade om jag kunde ha båda barnen en sväng när hon skulle åka och handla en paj. Självkart ville jag det.


Den här godingen kan man ju inte sluta prata med.


Så charmig. Lilla Juie.


Mathias ville oxå vara med på bild när han såg att jag fotade.

Killarna sopar gatan varje dag efter förskolan. Lite hit och lite dit, det är ett evighetsjobb :-)



Mindre roligt för en mamma är att det fortfarande är vatten kvar i diket. Det blir så kladdiga och blöta kläder hela tiden. Men killarna älskar det.

Myyyyys!!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0