Ursäkta alla trogna läsare...:-)

Det känns som det var evigheter sedan jag var på benen sist. Tror detta varit den värsta gången hitills och det stämmer väl med att det blir värre och värre för varje gång. Nu har jag iaf skrivit upp lite hur jag mått och ska ta upp det med läkaren nästa gång. Få se om jag kan få något lindrande.

Tänkte att jag nu skulle se det  possitiva med att jag har gjort 4 av 6 ggr, men inte. Det känns som att jag har hela 2 ggr kvar. Tar det alldrig slut.

Illamånde är super jobbigt, även om man inte kräks. Jag är super trött men kan inte sova, ligger vaken och dvalar hela nätter och dagar. 
Jag tyckte jag var jätte duktig på att dricka mycket när jag fått denna sista kur men urk va illa allt smakar. Vatten får man kvälvningar av och allt som innehåller någon typ av smak eller socker ger beläggning i mun och på tunga som ger illamånede.

Känner mig super gnällig, men ni som gått igenom det vet nog hur jag känner.
Daniel gör ett fantastiskt jobb, killarna badar i polen leker ute bland de andra barnen, äter och vilar och lagar mat till mig. Samtidigt som det är härligt att höra dem skratta och stojja så känns det jobbigt att inte kunna orka vara med dem.
Nu är jag ju hemma för att jag är sjukskriven och inte har semester, men det käns ju som att det är skit att vi är hemma allihopa och inte kan hitta på saker tillsammans.

Jag måste försöka fästa blicken lite längre bort, tills allt det här är över och... få se nu vi kanske är på semester.... alinclusive.... badar... äter god frukt...myser .... strosar och har det bra. Ja se det kändes redan mycket bättre.

Sitter och tittar ut genom fönstret och ser Daniel pyssla med sin bil. Vilket energiknippe han är, hela dagen jagat och tagit hand om Mathias, lagat mat diskat plockat ihop och städat och nu när han lagt honom går han ut och skruvar med sin bil. Jag blir så impad. När jag var hemma med Mathias och mådde bra så var jag helt slut på kvällen när jag lagt Mathias (och då hade jag nog inte diskat och plockat ihop ens) att jag bara satt mig i soffan.
Jag vill oxå orka och ha lust.
Men jag längtar tills jag mår bra och det blir halva reapriset i affären iaf. Ser fram emot lite shopping då.

Nu ska jag tvinga mig att vara uppe lite så jag kan sova inatt. Vore härligt.

Ja nu blev det ett inlägg iaf, även om det kanske inte känns så possitivt så måste jag säga att det känns som jag är på rätt väg igen............sakta men säkert.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0