Diagnosen.

Jaha då var det måndag och Daniel åkte till jobbet.

Jag och Mathias tog bilen till Karolinska i solna för att träffa bröstkirurgen. Lyckades dra på oss trägselskatt, har lärt mig en annan väg nu ;-)

Fick beskedet av läkaren och tårarna rann, tror ändå det var psykologiskt rätt att ha Mathias med, jag behövde hela tiden underhålla honom medans läkaren pratade på. Läkar teamet hade redan haft konferans och tittat på mina prover och bilder. De jobbar iaf effektivt. Det kändes ändå okay när jag åkte därifrån. Ringe mormor, farmor och syrran och berättade. Skit vad det är jobbigt med andras reaktioner.
Själv känns allt overkligt. Jag mår bra, folk blir ledsna. Jag kommer inte blir sjuk förräns läkarna ger mig gift. Undra hur jag kommer på psykiskt då...

Fick en ny tid  två dagar senare då jag och Daniel skulle träffa kirurgen samt den läkare som skulle ha hand om medicineringen.
Syrran kom och tog han om Mathias, det känndes bra. Tack tack...

Träffen med läkarna var givande, de berättade hur de hade tänkt att allt skulle gå till. Först massa provtagning, sen cellgifter i sex omgångar med tre veckors mellanrum. Vila en månad, operation, vila en månad sen strålning under en månad. Men det var bara en grov skiss på hur det kan komma att se ut. Allt beror på vilken typ av tumör det är och hur den svarar på cellgifterna.

Nästa möte blir på sös med läkaren som har koll på cellgifterna.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0